What a strange coincidence!

Hej alla mina älskade bloggläsare! (=Hej Frida o Sofie!) För ovanlighetens skull har jag faktiskt nått intressant o berätta men jag behöver nog börja med lite bakgrundshistoria.
 
För ungefär en månad sen blev jag, Josse o Rola tilldelade ett grupparbete om mormonkyrkan som bland annat innefattade ett studiebesök. Eftersom vi hade lite (=extremt mycket) fördomar om dom var vi en aning nervösa (=stensäkra på att dom skulle kräla runt på sina bara knän o slita i våra kläder), o hann sen bli ännu mer nervösa (=vettskrämda) när dom dessutom var försenade.
 
Sen hände nånting minst sagt oväntat: två kostymklädda, rätt snygga (=jävligt snygga om man frågar Rola) killar i vår egen ålder kom fram o presenterade sig som kyrkans biskopar. Som om det inte hade varit tillräckligt för o lätta upp våran nervösa (=hysteriska) sinnesstämning märkte vi ganska snabbt att dom va amerikaner, o därefter var det ingen av oss som ägnade en enda tanke till åt våra fördomar....
 
Det hela slutade med att vi stod o småpratade med dom i över en timme trots att vi precis genomfört en fyrtiofem minuter lång intervju (som i o för sig var totalt improviserad eftersom vi inte varit beredda på o behöva prata engelska....). Efter ingående diskussioner om allt från fotboll till Justin Bieber gick vi därifrån fnittrandes som fjortisar på crack o i efterhand kan vi tveklöst konstatera att dom lyckats motbevisa varenda liten fördom vi nånsin haft om dom.
 
Sååååå, det som hände idag var i alla fall att jag var ute på min dagliga promenad o passerade deras kyrka. Tanken slog mig lite hastigt att det skulle va roligt o råka träffa på dom på stan nån gång, men sen var det inte mer med det. Efter en stund bestämde jag mig för o ta bussen tillbaka (eftersom jag hade mat i ugnen som behövde kollas till) men hade ingen aning om vilken jag skulle ta, vilket ledde till att jag tog den första som kom o hoppades på det bästa. Med tanke på att jag precis valt o tråka ut er alla (=tråka ut Frida o Sofie) med en halv roman om Jesse o Tyson (mormonerna) borde det inte va jättesvårt o gissa vilka som råkade sitta på just den här bussen. Jo, nämligen Jesse o Tyson!!
 
Trevlig o pratglad som jag är (eller åtminstone tror att jag är) slog jag mig givetvis ner hos dom, men hade det inte varit för att Tyson såg minst lika förvånad ut som jag kände mig hade jag förmodligen trott att jag inbillade mig. Redan då tänkte jag för mig själv att det var ett jävligt konstigt (men roligt) sammanträffande att jag råkade hamna på exakt samma buss som dom - trots att jag egentligen inte tänkt åka buss över huvud taget o dessutom var tveksam på om just den här ens skulle passera min hållplats - men ännu konstigare blev det. Dom skulle nämligen av på exakt samma ställe som jag (!!), vilket självklart fick mig o undra vart dom skulle. Då visade det sig att killen dom var på väg till, som för övrigt är den enda dom känner i hela Sverige, bodde två hus ifrån oss! Jääävligt märkligt.
 
Vi höll i alla fall sällskap hela vägen o tyckte alla tre (tro det eller ej) att det var skitkul o råka träffa på varann igen. Det var knappt att dom trodde sina öron när jag sa att jag tyvärr var tvungen o skynda mig in för o "take care of the pulled pork (=kötträtt som är jävligt typiskt amerikansk) in the oven", o jag tycker faktiskt också det var lustigt att jag just idag hade fått för mig o göra pulled pork för första gången.
 
Huh.




Tidigare kommentarer till inlägget
Sofie, den otrolige -

Jag skrattade från mening ett (Ja, speciellt mycket åt "Frida och Sofie" delen):D



Här kan du skriva din kommentar!
Namn:
Kom ihåg mig?

Blogg:


Mailadress: (bara jag som ser)


Kommentar: